Älgen

Älgen är det djur som förekommer oftast på våra hällristningar i södra Sverige. Det var ett viktigt jaktbyte redan på stenåldern.

Julius Caesar menade för drygt tvåtusen år sedan, att älgen saknade leder i benen. Därmed kunde djuret inte resa sig upp om det föll. Älgjakten i det fjärran Norden gick enligt honom till så, att deras sovträd sågades av till hälften. När älgen lutade sig mot träden för att sova, föll både träd och älg till marken.

Plinius förde hundra år senare fram åsikten, att älgen hade en jättestor överläpp. Ja, så stor att djuret var tvungen att beta under baklängesgång, för att inte trassla in sig i läppen.

Under medeltiden fanns en tysk uppfattning om älgens försvar mot jägarna. Djuret ansågs samla vatten i en stor hakpåse. Detta vatten värmdes upp när djuret sprang. Älgen kunde sedan vända sig om och spruta vattnet mot sina förföljare, varvid dessa riskerade att skållas svårt.

Rekordet för en älgs hornkrona är 1,99 meter mellan yttersta taggarna. Djuret sköts i Kanada 1897, och hornen finns bevarade på ett museum i Chicago. Normalt är hornkronan betydligt mindre. (Den förhistoriska jättehjorten kunde ha en hornbredd på upptill 4,3 meter.). Älgen är ett skogsdjur, men den kan också med lätthet vistas i vatten. Den kan dyka till 5,5 meters djup, och vara under ytan i 30 sekunder.

Tillbaka till startsidan Nya Barnhabiliteringen