| Fritt ur fornsamisk
mytologi: Björndödaren och hans kamrater kom hem efter den lyckade
björnjakten. De närmade sig försiktigt, för de var nu
uppfyllda av björnens kraft. En kraft så stark, att deras kvinnor
kunde ta skada av den. Därför måste de följa de uråldriga
ritualerna.
Kvinnorna hade samlats inne i nåidens kåta, finklädda. De hade tuggat ihop albark och saliv till en blodfärgad smet. De hade gnidit in sina ögon med denna röda färg. Det var ett sätt att blidka Almannen, Jaktens Herre, Leib-Olmai. Nu var det männens tur att behandlas. Så trädde Björndödaren, den främste jägaren, in i kåtan, krypande. Kvinnorna kastade dukar av vadmal över sina huvuden, skylde sig. Mässingringarna kom fram. Genom mässingens helighet kunde de åse björnkarlen med ena ögat. Nu spottade de genom ringarna i ansiktet på Björndödaren, och ropade Söive ålma till honom, som en hedersbetygelse. Med bespottelsen neutraliserade de en del av den farliga kraft som björnen överfört på sin dräpare. Så kom de in, björnkarlarna, en efter en, och gick ut rödbestänkta. Till och med hundarna skulle rödbestänkas. Sen var det dags för kvinnorna att pryda karlarna med mässingringar och mässingkedjor. Den heliga metallen var nödvändig för att man och kvinna skulle kunna mötas. Men Björndödaren måste vänta i fem dygn, och de övriga björnkarlarna i tre dygn, innan björnens kraft klingat av så mycket att de kunde vara med sina kvinnor… Akryl på papper. 53 x
33 cm. Pris inramad 3500 kr. |