Ängspiplärkan (L 15 cm) är en av de tidigaste flyttfåglarna, men anonym och därför också en av de okändaste. Lättaste sättet att artbestämma är genom lätena. Ängspiplärkan uppvisar en sång- och spelflykt, som inte är så tydlig som trädpiplärkans. Fågeln höjer sig en bit över ängen, och dalar så ner mot marken med utspända vingar. Hos piplärkorna är baktårnas klor mycket långa. Den mer markanpassade ängspiplärkan har längre och mindre krökta baktå-klor än den mer trädanpassade trädpiplärkan. Boet förlägger ängspiplärkan till ängsmark.

Se: Utseendemässigt mycket lik trädpiplärkan, med små skillnader som mindre markerad ansiktsteckning. Ljusa ben utskiljer arten från skärpiplärkan (som har mörka ben).

Hör: Har typiska men anspråkslösa ljud. Locklätet hörs ofta: "visst - visst - visst" (minnesregel: fågeln som alltid håller med.). Sången typisk, monoton, mest bestående av två ljudvarianter: "si-si-si-si…" övergår till "zy-zy-zy-zy…", som avslutas med några melodiska toner. (Förväxlingsrisk med skärpiplärkans sång, vilket ger problem vid klippiga havskuster).