Ärtsångaren (L 13 cm) artbestäms lättast genom sin sång. Den trivs i hagmarkernas snår och buskage, men vill helst även ha högre träd inom hemområdet. Sjunger oftast innifrån buskarna. Ärtsångaren använder spindelnät för att binda ihop boet av gräs, inne i någon risig buske. Sången liknades förr vid ljudet av en med slaga försedd väderkvarn, kallad vindleka, vars uppgift var att skrämma iväg sparvar ur trädgårdar. Lätet gav upphov till det tyska namnet weissmüller (den vita bagaren). Linnés smeknamn på arten var kruka.

Se: Jämnt gråbrun rygg. Grått huvud, mörkare grå kind. Vit haka och buk. Mörka ben. Förväxlingsrisk med törnsångaren.

Hör: Sången är omisskännlig, som när man under 2 sekunder skakar en ärta i en burk: "tell-tell-tell-tell-tell…". Dessa toner är hårda, men ärtskallran föregås ibland av en mjuk kort gnisselsång med insprängda härmljud, hörs ej långt. Varnar med ett smackande läte.