Enkelbeckasinen (L 26
cm) fäller under vårspelet ut de två yttersta stjärtfjädrarna,
och luftens vibration i dessa bildar då ett omisskännligt brummande
ljud. Uppvisningen sker högt över reviret, och ljudet alstras
i branta dykningar (45°, 80 km/tim), då vingarna hålls stilla.
Typisk berg- och dalbaneflykt under spelet, avslutas ofta med att hanen
faller brant ner till honan i gräset. Arten har förr kallats horsgök
(hästgök) efter spellätet. Enkelbeckasinen kastar i sicksack
efter uppflog (dubbel- och dvärgbeckasin har rak flykt efter uppflog).
Se: En traststor fågel med extremt lång rak näbb, fint kamouflagefärgad i bruntoner på ovansidan, vit buk. Endast lite vitt på stjärtfjädrarna, ljus mittbena. Förväxlingsrisker: Dubbelbeckasin (ej luftspel, mycket vitt på stjärten, vattrad buk). Dvärgbeckasin (liten, kort näbb, mörk hjässa, endast luftspel i mörker under nordsträck). Hör: Spelet ett
omisskännligt bräkande " huhuhuhuhuhuhuhuuu". Uppflogslätet
ett typiskt "kätsch" (som liten nysning). Taktfast sång
ofta från stängselstolpe: "tjick-tjack-tjick-tjack
"
|