Fiskgjusen (L 56 cm
V 160 cm) kan stå helt stilla med kroppen i luften, medan vingarna
vevar (ryttling). Därvid fixerar den en fisk i vattnets ytskick (max
en meters djup). Fångsten sker därefter med störtdykning
ner i vattnet, klorna hålls framsträckta. Det är sällan
fiskgjusen missar målet, när den väl bestämt sig
för att dyka. Arten bygger stora risbon i grova fristående
trädtoppar, ofta men inte alltid strandnära. Förr trodde
man att vissa storgäddor kunde dra ner den på deras rygg fastsittande
gjusen i djupet. Gjusen blev kvar som skelett och gäddan kallades
krongädda.
Se: En typisk, på undersidan vitaktig, på ovansidan mörkbrun rovfågel. Kan flygande på avstånd tas för trut, men ger kompaktare intryck med målmedvetnare flykt. Hör: Typiska, både korta och utdragna visslande läten, ofta i samband med flykt. Varningslätet, ett flerstavigt visslande, hörs från oroligt cirklande fågel. Då är risken stor att man kommit för nära boplatsen, och bör avlägsna sig. |