Fiskgjusen (L 56 cm V 160 cm) kan stå helt stilla med kroppen i luften, medan vingarna vevar (ryttling). Därvid fixerar den en fisk i vattnets ytskick (max en meters djup). Fångsten sker därefter med störtdykning ner i vattnet, klorna hålls framsträckta. Det är sällan fiskgjusen missar målet, när den väl bestämt sig för att dyka. Arten bygger stora risbon i grova fristående trädtoppar, ofta men inte alltid strandnära. Förr trodde man att vissa storgäddor kunde dra ner den på deras rygg fastsittande gjusen i djupet. Gjusen blev kvar som skelett och gäddan kallades krongädda.

Se: En typisk, på undersidan vitaktig, på ovansidan mörkbrun rovfågel. Kan flygande på avstånd tas för trut, men ger kompaktare intryck med målmedvetnare flykt.

Hör: Typiska, både korta och utdragna visslande läten, ofta i samband med flykt. Varningslätet, ett flerstavigt visslande, hörs från oroligt cirklande fågel. Då är risken stor att man kommit för nära boplatsen, och bör avlägsna sig.