Grågåsen (L 80 cm, V 165 cm) är den oftast sedda grå gåsen, och den enda gåsart som numera häckar allmänt vid lämpliga kuster och slättsjöar i södra Sverige. Stor förväxlingsrisk med andra gråbruna gäss, gäller utseende och läte. Social flockfågel. Betar gräs och blad från ängsmarker och åkrar. Tippar på vattenytan vid näringssök. Under ruggningen, saknar fåglarna flygförmåga (5 veckor) och lämnar då inte vattenmiljön. Kan dyka vid trätor. Flyr panikartat för havsörn i närheten. Vid parbildningen förekommer synbart aggressiva spel, som dock innebär att makarna bekräftar banden mellan varandra. "Odens jakt", mystiska hundskall från skyn i forna tider, har tillskrivits ljud från flyttande gäss.

Se: Flygande grågås har typiska kontrasterande ljusgrå övre och undre vingtäckare (= tvåfärgade vingar). Typisk skär näbb med vit spets.

Hör: Ljudlig i alla sammanhang. Den enskilda gåsens röst bryter tonårsaktigt i falsett.