Grönbenan (L 21 cm) uppträder i stora flockar på rastplatserna vid stränder i södra Sverige. Anländer i maj, flockarna uppträder då intensivt visslande, med nervösa massuppflog, vilket sätter prägel på slättsjöarna. Uppvisar ofta en glidflygande spelflykt. Oroad vippar den på stjärten. Provianterar med näbben rotande i strändernas vatten och dy, efter smådjur som sländlarver och vattenskinnbaggar. Häckar talrikast i Norrland, sällsynt i övriga landet. Honan överlåter skötseln av ungarna till hanen, och flyttar i slutet av juni. Hanen flyttar när de är flygga i slutet av juli. Kallades förr "myrsnipa" i Dalarna.

Se: En star-stor vadare med långa gulgröna ben, gråbrun vitprickig ovansida, Vattrat bröst som mjukt övergår i vit buk. Förväxlingsrisker: Skogssnäppan har mörkare ovansida och skarp gräns mellan vattrat bröst och vit buk. Rödbenan är snarlik men större och har röda ben.

Hör: Hörs ofta. Typiska läten är ivrigt ett visslande lockläte: "jiff - jiff - jiff…", spellätet ett melodiskt, hastigt upprepat: "julli - julli - julli…". Lock och spelläten blandas ofta.