Gröngölingen (L 33 cm) har en mossgrön färgton på ryggen, som indikerar att den oftast näringssöker på marken (kamouflage). Tas ofta av duvhök i skogsmarken. Denna hackspett är myrspecialist, och brukar vintertid hugga upp stora hål i skogsmyrans stackar, för att komma åt klumparna med myror. Om det ligger långa exkrementer liknande självutrökta ciggaretter vid stacken, då är det denna art som varit framme. Näringssöker även på trädstammar. Har lokalt ålderdomligt kallats "blöt-as", möjligen i betydelsen blöt-gud, ansågs kunna spå kommande regn.

Se: Flyger bågigt, med ihopfällda vingar i dalarna. Typiskt utseende med grön rygg och röd hjässa som räcker ända ner i nacken, samt svart mask runt ögat. Viss förväxlingsrisk med den sällsynta gråspetten, som dock bara har en liten röd pannfläck (hane).

Hör: Ett typiskt, fallande i tonhöjd men accelererande: "kly-kly-kly-kly….". Förväxlingsrisk med spillkråkans motsvarande läte. Arten trummar sällan.