Gulsparven (L 16 cm) minskade starkt under giftvågen på 1960-talet, då fåglarna åt av betat utsäde. Har numera återtagit sitt tidigare beståndantal. Återfinns ofta på stubbåkrar under hösten, vid sädesmagasin och gödselstackar under vintern. Tar det mesta av sin föda från marken, oroad flyger den upp i närmsta träd. Paren är på sina revir redan från februari, då sången kan börja höras under milda, soliga dagar. Vistas i flock vintertid. Gulsparven är stannfågel, men norrlandsfåglarna kan dra sig söderut i landet. Arten kallades förr gröning. När gröningarna uppehåller sig på marken blir det snö, menar ett gammalt talesätt.

Se: Hane i praktdräkt omisskännlig med lysande gult huvud. Rödbrunt bröst och kroppssidor, gul buk. Ljusbrun- och mörktrandig rygg. Honor och ungfåglar svagare färgade. Alla känns dock igen på typiskt rödbrun övergump.

Hör: : Omisskännlig sång, fågeln som räknar till 7, den sjunde tonen utdragen: "si-si-si-si-si-si-syyy". Lockläten, svaga, knäppande"tsick", sugande "tsfyy", och liknande.