Koltrasten (L 26 cm) är välkänd för sin smäktande sång, och hanen sitter ofta högst i ett högt träd när han sjunger. Födan består av daggmaskar, som avlyssnas och dras upp ur marken. Arten är också specialist på att hitta insekter bland torra fjolårslöv, det låter som om någon krattar löv. Går man för att kika efter, möts man ofelbart av det protesterande varningslätet. Boskålen är välgjord av gräs och lera. Äter gärna äpplen på hösten. Koltrasten brukar, tack vare sin sång, vinna tävlingar om vilken fågel som är Sveriges Nationalfågel.

Se: Hane och hona omisskännliga: Hanen kolsvart kropp, gul näbb (hane i första vinterdräkt, mörk näbb), gul ögonring. Honan jämnt mörkbrun. Trastprofilen skiljer koltrast väl från stare.

Hör: En omisskännlig, melankoliskt välklingande, långsam sång, utan givna teman. Ljuvliga flöjttoner med ojämn pausering. (Dubbeltrasten har tydligt gällare, "desperat" röst, hastigare tempo och kortare strofer, med jämn pausering). Koltrasten har ett omisskännligt varningsläte, en explosiv slagverksdänga: "ki-ki-ki-ki…", som i sin kulmen gör överslag.