Lärkfalken (L 33 cm, V 87 cm) har en pilande snabb flykt när den jagar över slättsjöarna. Bytet kan då utgöras av svalor eller andra mindre fåglar. Mer långsamt jagande lärkfalkar syns över våtmarkerna, när större insekter som sländor finns rikligt i luftrummet. Typisk jaktbild i aug/sept: Falken stelnar till i luften, greppar om sländan med ena klon, samt för klon till näbben, varpå insekten förtärs i luften. Kan även fånga flygmyror i näbben, och samla upp dem i ena klon, för matning av ungarna (högsommar). Häckar gärna i gamla kråkfågelsbon. Medeltida tro: Flygande falk från höger = "glad gästvänskap". Från vänster = tvärtom.

Se: Den falk, som har längst och smalast vingar. Typisk karaktär hos gammal fågel är också röda "byxor", mörk huva med "mustaschstreck" mot vit strupe, all övrig fjäderundersida smårandig i flyktbilden, rygg mörk. Förväxlingsrisk med pilgrimsfalk, som dock är grövre, annorlunda färgad, och har annat jaktbeteende.

Hör: Vid häckplatsen ett skallande snabbt, göktytelikt rop: "pju-pju-pju-pju…"