Lärkfalken (L
33 cm, V 87 cm) har en pilande snabb flykt när den jagar över
slättsjöarna. Bytet kan då utgöras av svalor eller
andra mindre fåglar. Mer långsamt jagande lärkfalkar
syns över våtmarkerna, när större insekter som sländor
finns rikligt i luftrummet. Typisk jaktbild i aug/sept: Falken stelnar
till i luften, greppar om sländan med ena klon, samt för klon
till näbben, varpå insekten förtärs i luften. Kan
även fånga flygmyror i näbben, och samla upp dem i ena
klon, för matning av ungarna (högsommar). Häckar gärna
i gamla kråkfågelsbon. Medeltida tro: Flygande falk från
höger = "glad gästvänskap". Från vänster
= tvärtom. Se: Den falk, som har längst och smalast vingar. Typisk karaktär hos gammal fågel är också röda "byxor", mörk huva med "mustaschstreck" mot vit strupe, all övrig fjäderundersida smårandig i flyktbilden, rygg mörk. Förväxlingsrisk med pilgrimsfalk, som dock är grövre, annorlunda färgad, och har annat jaktbeteende. Hör: Vid häckplatsen ett skallande snabbt, göktytelikt rop: "pju-pju-pju-pju " |