Näktergalen (L 16 cm) sjunger starkast bland småfåglarna. Som namnet anger sjunger den mest nattetid. Sången har gjort arten känd. Nattliga näktergalslundar kan erbjuda nästan overkligt mäktiga orkestrar. I övrigt lever arten oansenligt i fuktiga lövsalar. Näktergalen har långa ben, vilket visar att den är marklevande. Den äter markens insekter och maskar, boet förläggs till skogskanternas täta undervegetation. De gamla grekerna menade att det var ett lyckosamt omen att få höra näktergalens sång. Namnet näktergal (naktaegal) finns tidigt omnämnt på en runinskrift från ca år 1250. Näktergalen lämnade Paradiset tillsammans med Adam och Eva, därför kallas den paradisfågel, menar en skånsk sägen.

Se: En oansenligt men typiskt jämnt färgad småfågel: gråvit undersida, mörkbrun ovansida, roströd stjärt. Dock svår förväxlingsrisk med sydnäkergal (normalt ej Sverige-art!).

Hör: Omisskännlig sång, liknar slagverksmusik, mer originell än vacker. Efter sångtidens slut i juni varnar näktergalen typiskt med två ljud: ett gnissel och ett knarr. Då har botiden börjat.