Nötskrikan (L 34 cm) hamstrar under hösten ekollon från hagarna, och transporterar dessa i krävan till gömställen inne i skogsmarken, inför vintern. Arten flyger då på hög höjd, färden kan vara flera kilometer lång. Flyger långsamt flaxigt med ryckiga slag, dock rätt rakt. Är allätare, rövar ägg och ungar. Stannfågel, vissa år flyttningsrörelser. Olaus Magnus menade år 1555 att nötskrikan tog sikte på molnen, då den skulle minnas var den gömde nötterna.

Se: Omisskännlig som den brokigaste fågeln i storleksklassen: Kropp och huvud rosa med inslag av brunt-grått. Ljusa, mörkstrimmiga hjässfjädrar som kan resas. Svart mustasch-streck, vitt strupe. Armpe nnor svarta och vita, handpennor grå. Övre vingtäckare vid knogen är "smårutig i svart och blått". Svart stjärt, vit över- och undergump.

Hör: Har ett omisskännligt, skränande kontaktläte "kschää". Används även vid utskällning av sittande rovfågel (stort larm!). Härmar ormvråkens jamande perfekt, men brukar strax avslöja sig på att lägga till något mer arteget, mystiskt jollrande, klickande eller drillande läte.