Ormvråken (L 52 cm, V 121 cm) är vår vanligaste rovfågel, och den som oftast syns soliga dagar över ängar och fält. Den cirklar då på termikvindar, med breda, rundade, stela vingar och solfjädresformade utspända stjärtfjädrar. Vingarna hålls horisontellt i glidet. Spanar även sittande på exempelvis telefonstolpar. Mångsidigt födoval: daggmask, sork, småfåglar, groddjur. Ormvråken jagades förr för att ätas. Allmogen kunde lokalt byta vråkar med "fiskprånglarne", mot lika vikt av sill eller torsk. Fjädrarna gick till sängkläder.

Se: Starkt individuell, oftast jämnt mörkbrun fjäderdräkt. Ljusare band längsmed vingarnas undersidor. Stjärtfjädrarnas svarta ytterkant bildar ett mörkt tvärband. Ljust bröstband. Förväxlingsrisker: Bivråken har markant längre utstickande huvud, samt två mörka band på stjärtfjädrarna. Fjällvråken är ljusare, har lysande vitt på stjärtfjädrarna.

Hör: Ett högljutt jamande: "piääää" från sittande och kretsande fågel. Stor förväxlingsrisk med nötskrikans (!) jamning (som dock förr eller senare blandar in ej vråklika ljud).