| Ringduvan (L 41 cm)
är den vanligaste naturlevande duvan, och den art som alltmer accepterat
städernas parker. Hanen har på våren ett typiskt flyktspel,
han flyger uppåt, klatschar med vingarna över ryggen, samt
glider neråt på höga, stela vingar. Duvparet har ofta
2-3 kullar, och uppträder "förälskat" hela sommaren.
Äggen i täta granar rövas ofta (bortfall 50%) av nötskrikor
och ekorrar. Ungarna matas först enbart med duvmjölk, som produceras
i föräldrarnas krävor. Arten har regelbundna födosökstider
i den odlade bygden. Äter, ekollon, granfrön, spillsäd
och andra vegetabilier i riklig mängd. Bildar stora flockar under
flyttningen. Rik mytologi i många kulturer. I Grekland menade man
att Afrodite föddes ur ett duvägg.
Se: Lik en tamduva men med typiska vita teckningar på vingovansidor och hals. Förväxlingsrisk med skogsduvan, som dock är mindre och saknar vita karaktärer. Hör: Ett omisskännlig,
6-stavigt dovt tutande, betoning på andra stavelsen "ho-hóó-ho,
hoo, ho-hoo". Kan varieras. Har flera småkuttrande läten.
|