Rördrommen (L
75 cm, V 130 cm) är en i många avseenden originell fågel.
Den trivs i skyddade vikar med stora bladvassområden. I vassmiljön
kan den gå som på styltor, genom att med de långa tårna
greppa om ett knippe med rör. Arten ses sällan i vassen, då
dess skyddsteckning i fjädrarna helt överensstämmer med
skuggor och dagrar. Vid fara sträcker den näbben i vädret,
vilket ökar kamouflaget. Håller liksom hägern den långa
halsen indragen i flykten, benen sticker ut bakom stjärtfjädrarna.
Snabbare vingslag än hägern. Ses sällan flyga, säkrast
i juli - augusti. Flyttar undan för isläggning. Har förr
lokalt kallats för träskoxe. Bölandet har lokalt ansetts
förebåda regn.
Se: Gulbrunspräcklig långsträckt fågel med spetsig näbb. Ibland något spovlik, men ingen förväxlingsrisk. Hör: Ett omisskännligt böl, upprepat ca 5 ggr, som när man blåser luft i en flaska. Ibland föregånget av kortare "inandningsljud". Kan höras kilometervis. Hörs främst nattetid. Tystnar efter midsommar. |