Rördrommen (L 75 cm, V 130 cm) är en i många avseenden originell fågel. Den trivs i skyddade vikar med stora bladvassområden. I vassmiljön kan den gå som på styltor, genom att med de långa tårna greppa om ett knippe med rör. Arten ses sällan i vassen, då dess skyddsteckning i fjädrarna helt överensstämmer med skuggor och dagrar. Vid fara sträcker den näbben i vädret, vilket ökar kamouflaget. Håller liksom hägern den långa halsen indragen i flykten, benen sticker ut bakom stjärtfjädrarna. Snabbare vingslag än hägern. Ses sällan flyga, säkrast i juli - augusti. Flyttar undan för isläggning. Har förr lokalt kallats för träskoxe. Bölandet har lokalt ansetts förebåda regn.

Se: Gulbrunspräcklig långsträckt fågel med spetsig näbb. Ibland något spovlik, men ingen förväxlingsrisk.

Hör: Ett omisskännligt böl, upprepat ca 5 ggr, som när man blåser luft i en flaska. Ibland föregånget av kortare "inandningsljud". Kan höras kilometervis. Hörs främst nattetid. Tystnar efter midsommar.