Rörsångaren (L 13 cm) är den täta bladvassens vanligaste sångare. Den snarlika kärrsångaren brukar däremot återfinnas i täta hundlokebestånd. Rörsångaren bygger ett vackert bo av vassvippor, som flätas ihop med några stående vassrör till en djup korg.

Se: Jämnt rödbrun ovansida, gråvit under. I princip omöjlig att i fält skilja från den sällsynta kärrsångaren (som har mer olivbrun rygg och sjunger annorlunda). Rörsångaren saknar sävsångarens färgstarkare dräkt och långa, vita ögonbrynsstreck.

Hör: Sången är oändlig, ofta monoton med likartade, skärande toner. Ibland läggs något härmljud in. Varje tema upprepas 3-4 gånger. Tempot är ofta släpigt. (Förväxlingsrisk med sävsångarens sång, som har samma uppbyggnad. Denna art sjunger dock tydligt snabbare och mer varierat, med höga toner och rullningar. Sävsångaren sjunger oftast från dikeskanter och videsnår, ivrigast nattetid. Medan rörsångren sjunger ivrigast i gryning och skymning, från bladvassen. Minnesregel: Sävsångaren sjunger rörligt och rörsångaren sjunger sävligt).