Sädesärlan
(L 18 cm) är jämte sånglärkan den främste av vårens
budbärare. Den återkommer ofta, oberoende av vädret, vid
samma datum år efter år (datumflyttare). Hanen har ett uppvaktande
spel inför honan, med utbredda vingar och stjärtfjädrar,
samt med ett passionerat kvittrande. Valet av boplats är mycket olika,
4 av 5 bon läggs på en byggnad. En mer udda plats kan vara i
fiskgjusens eller havsörnens bokorgar. Bland bogrenarna ligger bytesrester
som drar till sig flugor - och ärlan är en utpräglad insektsätare.
Sädesärlan kan under matningstiden fånga så många
mygg i näbben, att denna ser ut som en borste. Den är påhittig,
plockar insekter ur spindelnät, och från bilarnas fronter. Och
vid myrstigarna knycker den myrornas jaktbyten. Denna folkkära fågel
har omgett sig med en rik folktro. Om man höll i något långt
när man såg vårens första sädesärla, fick
man ett långt liv, enligt tro från Närke.
Se: Omisskännligt och välkänt utseende. Hanen har svart nacke och honan grå. Bågig flykt. Hör: Grundlätet ett käckt klingande "prilitt". Sången består av flera grundläten efter varandra. |