Sånglärkan (L 17 cm) är vårens främsta budbärare. De första lärkorna kommer sträckande över sjöisar och snöfält, i februari eller mars. Då hörs sträcklätet. När snösmältningen nått lite längre börjar sångflykten över åkrar och ängar. Lärkhanen höjer sig långsamt med fladdrande vingar rakt upp över den marbit han utsett till sitt revir. Han stiger till omkring hundra meters höjd, ryttlar där, samt sänker sig sedan sakta, ännu sjungande. Den sista biten faller han till marken, där hans hona tidigt ligger på ägg. Fram till 1861 fick den som sköt, och inlämnade årets första lärka till hovet i Stockholm, en belöning på 1 dukat (guldmynt, ca 100 kr idag).

Se: Sånglärkan är på avstånd kamouflagemålad i jordens egna färger, men på närhåll syns en vacker färgteckning. Skiljes från andra lärkor på vit vingbakkant och vita yttre stjärtpennor.

Hör: Från sträckande fåglar hörs typiska, torra drillar "prit" eller "prrly". Sången är en omisskännlig, oändlig tonräcka: tillrande, jublande, rullande, visslande ljud, här och där med instoppade härmljud. Sånglängd cirka fem minuter, men i extremfall uppemot en halvtimme.