Sångsvanen (L 155 cm, V 215 cm) betar ofta växtföda på land, i motsats till knölsvanen. Söker även föda genom att tippa på grunt vatten. Parbildningens mest markanta inslag är den vittljudande och välklingande "svanesången". En del av antikens greker (Sokrates, Platon) menade, att sången var "en förkänsla av dödens lycksalighet". Andra (Plinius) menade att denna uppfattning var falsk. Arten kallades förr "Wild Swan". Under 1800-talet troddes svanar kunna bli 300-500 år. Maximal ålder, ca 25 år.

Se: Håller halsen rak, vingarna ej utspända som segel (som hos knölsvanen, till höger i bild). Gul näbb med svart spets. Ungfågel grå. Förväxlingsrisk med mindre sångsvan (till vänster i bild), som dock är betydligt mindre, och har mindre gult på näbben.

Hör: Typisk starkt trumpetande sång, hörs flera kilometer. Klangfullt två-trestavigt flyktläte, men inget vingbrus. Ropar ofta.