Sävsparven (L 15 cm) syns ofta på våren, då den sitter och sjunger i toppen av ett högt vasstrå. Det är hanen som väljer ut reviret, och sjunger för att försvara det. Honan väljer var i reviret boet byggs (ofta en starrtuva). De gamla fåglarna ruggar under eftersommaren, och då de tappar många fjäderpennor samtidigt, förlorar de flygförmågan en kort tid. Detta fungerar för att arten är anpassad till den skyddande vassmiljön. Arten trivs också i buskmarker. Födan består av insekter, samt om hösten frön, bl a från vassvipporna. Sävsparven flyttar till Västeuropa, ett fåtal stannar i sydsvenska vassområden.

Se: Hane i praktdräkt omisskännlig: Kolsvart huva och haklapp, bred vit nackkrage, ett vitt mustaschstreck, brunstreckad rygg. Hona brunstreckad med kontrastrik huvudteckning.

Hör: Sången är typisk, men hörs inte långt i vindsusande vassar. Det består av fem-sex enkla, "talade" strofer, lite orena i tonen: "tsi - tsi - tsria - tsria - sriss". Olika individer sjunger lite olika. Lockläte, ett nedåtböjt "tsiee".