Spillkråkan (L
46 cm) är vår största hackspett. Till skillnad från
övriga spettar, kan spillkråkan hugga stora hål i frisk,
hård ved. Bohålan kan vara meterdjup, ungarna får tidigt
livsviktig fotgymnastik, genom att klättra upp till öppningen
och mattigga. Trumning kan även förekomma innifrån bohålan.
Specialfödan är hästmyror som finns i murkna stubbar. Skogs-
och hagmarksfågel, som har krav på högväxta boträd.
Spillkråkans tjut har ansetts förebåda regn. Hackspetten
var under antiken nära förknippad med den romerska fruktbarhets-
och krigsguden Mars.
Se: Enda hackspetten med helsvarta vingar och kropp. Rött på huvudet (hanen mest). Flyger flaxigt men (oftast) ganska rakt, lägger sällan ihop vingarna på ryggen som övriga spettar. Hör: Ett mycket typiskt utdraget tjut: "klieee". Samt en rop-serie: "kly - kly - kly ", som har stor förväxlingsrisk med gröngölingens motsvarande rop. Spillkråkan har vildare klang, hörs för tränat öra. Arten vårtrummar längst av spettarna. Virveln är två sekunder lång. |