Spillkråkan (L 46 cm) är vår största hackspett. Till skillnad från övriga spettar, kan spillkråkan hugga stora hål i frisk, hård ved. Bohålan kan vara meterdjup, ungarna får tidigt livsviktig fotgymnastik, genom att klättra upp till öppningen och mattigga. Trumning kan även förekomma innifrån bohålan. Specialfödan är hästmyror som finns i murkna stubbar. Skogs- och hagmarksfågel, som har krav på högväxta boträd. Spillkråkans tjut har ansetts förebåda regn. Hackspetten var under antiken nära förknippad med den romerska fruktbarhets- och krigsguden Mars.

Se: Enda hackspetten med helsvarta vingar och kropp. Rött på huvudet (hanen mest). Flyger flaxigt men (oftast) ganska rakt, lägger sällan ihop vingarna på ryggen som övriga spettar.

Hör: Ett mycket typiskt utdraget tjut: "klieee". Samt en rop-serie: "kly - kly - kly…", som har stor förväxlingsrisk med gröngölingens motsvarande rop. Spillkråkan har vildare klang, hörs för tränat öra. Arten vårtrummar längst av spettarna. Virveln är två sekunder lång.