Svartsnäppan (L 31 cm) har beskrivits som den elegantaste av storsnäpporna, rör sig smäckert, och plockar "förnämt" bland strandens godsaker (dykarbaggar, sländlarver, blötdjur och småfisk). När de långa benen inte räcker till, då simmar svartsnäppan obehindrat. Flyttar ofta ensam, eller med gluttsnäppor. Häckar i Norrlands inland. Arten har vänt upp och ner på traditionen: Honan värper äggen, men hanen ruvar mesta tiden. Ungarna är självständiga efter kläckningen, men hanen vaktar dem ängsligt en tid. Honor flyttar bort i juni, hanar i juli, och ungfåglar i augusti/september. Har förr även kallats strandryttare.

Se: En högrest snäppa med lång, rak (vid spetsen nedåtböjd) näbb och långa ben. Gammal fågel i sommardräkt omisskännlig i sotsvart dräkt, svarta ben, rödsvart näbb. Vit oval mellan vingarna på ryggen. Ungfågel med klarröda ben: Förväxlingsrisk med rödbena, saknar dock vit vingbakkant. Näbb och ben längre hos svartsnäppan. Ljus höstdräkt med röda ben.

Hör: En typisk, skarp, snärtig vissling: "tjuitt".