Törnsångaren (L 14 cm) trivs i hagens snår, behöver ej höga träd i hemområdet. Sjunger ofta från busktopparna, och utför ibland en liten sångflykt. Vid sången reses ofta hjässfjädrarna och hakfjädrarna, fågeln får då ett toppigt och stort huvud. Hanen anländer först och bygger flera bon, paret färdigställer sedan ett av dessa bon. Arten kallades förr grå sångare.

Se: Det lyser typiskt rostbrunt från de ihoplagda vingarna på sittande fågel. Hanen grått, honan brunt huvud. Hanen har vit ögonring. Vit haka i kontrast mot beigeaktigt bröst. Ljusa ben. Artbestäms lättare genom sången. Förväxlingsrisk med ärtsångaren.

Hör: En omisskännlig, hurtigt skyttlande ramsa, likartat upprepad, där vissa stavelser betonas, exempel: "känn igen mej, om du kan". Sjunger också med ett småkvittrande pladder, där härmläten kan ingå. Varnar med ett smackande läte. Samt med ett nasalt "vädd-vädd-vädd…", används även som lockläte. De bägge senare lätena kan förväxlas med törnskatans motsvarande läten, som dock är mera kraftfulla.