Törnskatan (L
18 cm) är insektsspecialisten som hamstrar föda soliga dagar,
för att ha förråd till insektsfria dagar. Humlor och skalbaggar
fångas, och spetsas i snårens törnen. Småfåglar,
fågelungar och gnagare kan också utgöra byten. Sitter
ofta upprätt i busktoppar, svänger stjärten. Kallades förr
niodödaren, ansågs behöva hamstra nio byten för att
kunna förtära ett.
Se: Hane i praktdräkt omisskännlig: Blågrå hjässa, svart "förbrytarmask", vit kind och strupe, rosa bröst och buk, rödbrun rygg, grå övre stjärttäckare. Utbredda stjärtfjädrar bildar ett svart "T" mot vita fjäderkanter, som hos stenskvättan. Grov mörk näbb med nedåtböjd "rovfågelsspets". Grova ben. Honan svagare färgad, tvärvattrat bröst. Hör: Varningslätet är ett typiskt, nasalt "vädd-vädd" samt ett hårt smackande (kraftigare än törnsångarens). Lockläte ett typiskt, beckasinlikt "eääst". Sjunger sällan och lågmäldt, med många härmningsljud från svenska och förmodligen afrikanska fåglar, varvat med smågnisslande läten. Ungarna hörs grälsjuka och pratigt väsande under sensommaren. |