Viggen (L 44 cm) är en liten, allmän dykand. Den kommer med vårvakarna, men väntar till försommaren med äggläggningen. Dess spel pågår i vinterkvarteren (isfria, grunda, nordliga sjöar och havsvikar), därför uppvisar arten sällan någon vårlek på häckplatserna. Paren skrider till häckning i många olika vattenmiljöer. Tar gärna häckningsskydd i måskolonier. Dyker till tre meters djup under näringssöket. Äter det biotopen erbjuder, små animalier, växtdelar, fisk. Fransmannen Buffon, samtida med Linné, menade om "vilda dykanden", att de "äro svåra att skjuta; emedan de känna lukten av krutet på långt håll". Artnamnet vigg känt sedan 1600-talet, ordet vigg betydligt äldre. Jämför Tors åskvigg med artens dubbelspetsade profil! Se: Hane i praktdräkt omisskännlig: Svart med vit kroppssida. Huvud med lång nacktofs. Även honfärgad fågel typisk: Sotbrun kropp, kort huvudtofs. I flykten mycket vitt på ovan- och undersidan av vingen, gäller bägge könen. Bägge har gul iris. . Hör: Hanen har en svag, vinande, sällan hörd vissling. Honans flyktskorrning ej arttypisk.