I december kom Motala att nämnas i massmedia. I Sverige, såväl som i våra grannländer. På Södra skolan hade det ordnats en tävling om vem som skulle få bli årets lucia. Bland alla flickor fanns en pojke som aspirant på titeln, Freddy Karlberg. Han vann omröstningen. Därmed borde allt vara frid och fröjd. Grattis Freddy!

Men nej, skolans rektor Birgitta Wessman ogiltigförklarade valet. Vinnaren hade ju fel kön, upptäcktes det. Istället valde rektorn att nr 2 i tävlingen skulle vinna. En lucia med rätt kön. Stor turbulens uppstod och flera elever sade sig inte vilja deltaga i luciagruppen. Detta är ett flagrant exempel på hur man INTE ska behandla ungdomar.

Motala har nu även satt följande frågeställning på kartan: Finns det endast ett oantastligt rätt kön på en lucia? Ur historisk synvinkel ska vi nog inte vara så säkra på det. Det svenska luciafirandet har väldigt många influenser. Och ju längre tillbaka i tiden man går, desto fler möjliga influenser kan återfinnas - från bägge könen.

Begreppet das Christkind anspelar på en tysk tradition där det, istället för en jultomte, var ett Jesusbarn som delade ut presenter. Denna tradition är omnämnd i Sverige redan under 1600-talet, och förenade sig här under 1700-talet med begreppet Lussebruden. Personifierad av en ung flicka med ljuskrona i håret. Och detta blev en av influenserna till vårt nuvarande svenska lucia-firande. Följer man denna säkra linje, är Lucia identisk med Jesusbarnet. Alltså en han. Såvida Jesus inte var en hon.

Begreppet Lussebruden har föregått vår nuvarande Luciagestalt, under hundratals år. Här återfinns hedniska reminiscenser. Lussebruden kunde vara utklädd i djurhudar. Hon var en ung ogift kvinna, som blev utvald lokalt. Det var från kristen synvinkel ingen ära att vara lussebrud. Hon skulle ju enligt en tolkning spela Lucifers brud, att med sexuella anspelningar locka med sig Lucifer, mörkrets makt, från trakten - så att ljuset kunde återvända.

Lussebruden firades ofta som ett uppsluppet ungdomståg i bondelandet Sverige. Ett helt lussetåg kunde ibland bestå av enbart pojkar (Jämför begreppet Lussegubbar).

Eller också var flickorna utklädda till pojkar och pojkarna till flickor. Detta tidiga firande var förenat med bus, fest och glam.

För ett halvsekel sedan fanns det några här i Västerås som gick omkring i djurhudar vid lucia, och med vackra röster sjöng luciasånger på gårdarna vid Malmaberg. Men firandet av dessa urgamla traditioner har inte mött så stort intresse, i konkurrens med den moderna lucia-varianten. Notera dock inslaget av unisex vad gäller deltagandet i lussetågen. Även om lussebruden (oftast) var en hon.

Santa Lucia är helgonet som vördas inom den romersk-katolska kyrkan. Hon ville leva i kyskhet, men på grund av grymma omständigheter blev hon illa behandlad i livet, och dog martyrdöden endast 21 år gammal. Av ett knivhugg, därav det röda bandet på Lucias dräkt. Utan tvekan har hon influerat vårt luciafirande. Men inte i stor utsträckning.

En legend berättar att Santa Lucia bar ner mat i en mörk fängelsehåla till fångarna. Hon hade då en ljuskrona på huvudet. Men den legenden anses inte vara kopplad till vårt protestantiska luciafirande.

Luciafirandets gamla traditioner i Sverige bottnar istället i att det alltsedan hedendomen har funnits ett behov av en ljusfest under den mörkaste tiden på året. Och den mörkaste natten inföll enligt den julianska kalendern, som vi levde med fram till 1753, den 13 december. Vi har behållit det ålderdomliga datumet för firandet av ljusfesten, trots att vi numera lever med den gregorianska kalendern, där den längsta natten infaller 21 december.

Det finns många andra tidiga, möjliga influenser till vårt luciafirande. I den grekiska mytologin tränger exempelvis ljusguden Helios undan nattens mörker, iklädd en gyllene krona som strålar så starkt, att betraktarna blir bländade. Helios avbildades ofta som en vacker skägglös yngling med en strålande gloria. En nordisk motsvarighet till honom kan vara solguden Dag.

Så, är det då omöjligt med en manlig Lucia. Nej, redan för tre år sedan hade Kunskapsskolan i Västerås, med den kvinnliga skolchefens välsignelse, en manlig Lucia. Det var inga problem med det. Grattis i efterhand, Pontus!

Vår då 13-åriga dotter skulle, med kompis, för skoltidningen närgånget intervjua Lucian. Intervjuoffret försökte värja sig från intervjun, genom att kasta skurar av papperstussar mot henne. Svaret på frågorna blev mest av typen: - ähh försvinn, sluta! Kommentarer som naturligtvis publicerades ordagrant i skoltidningen, till viss förnöjsamhet inom skolan.

Nog är det väl i den andan vi ska fira lucia: Variationsrikt, lättsamt, skojfriskt, nyktert och jämställt. Min illustration blir en lucia, som influerats mer av jungfru Maria, än av helgonet Santa Lucia. Som framgår bär min lucia en blå kappa. Det är Marias attribut, bekymmerslöshetens blå kappa. Med detta vill jag önska alla läsare ett glädjefyllt och jämställt luciafirande anno 2008.

Text och illustration: Gunnar Forsman