Under senhösten 2009 hade jag i samarbete med läraren ett Skapande skola-projekt med två 9:or på Nybyggeskolan i Västerås. Mitt föreslagna projekt som skolan valde, var att: "Kombinera text och bild".

Temat från skolans sida var att eleverna skulle behandla begrepp som ont och gott, grupptryck, identitet, integritet, våld, etc. Det skulle dessutom vara en fördel om eleverna fick en inblick i olika texttyper: novell, debattinlägg, insändare, artikel, och krönika. Dessa texttyper behövde de ha kommit i kontakt med inför kommande nationella prov.

Jag började med att diskutera igenom min insats med läraren. Vi kom fram till att jag skulle utgå från min kompetens som skrivande konstnär. Eftersom jag varit frilansande skribent i många år, hade jag inga problem med att ta de givna förutsättningarna.

I klassrummet hade läraren huvudansvaret, jag stöttade upp med mina erfarenheter. Jag var noggrann med att markera att jag deltog i undervisningen som konstnär och skribent, och inte som lärare. I dialogen med klassen utgick vi från ett antal texter/bilder som jag framställt för Vestmanlands läns tidning Vlt. Artiklarnas innehåll gav exempel på kränkningar som jag själv blivit utsatt för och beskrivit, med text och illustration.

Efter uppläsning gavs möjlighet att diskutera innehållet, samt eleverna fick börja författa sina egna texter och göra egna skisser. Elevernas texter och bilder, från den ena klassen, utmynnade småningom i ett texthäfte. Man kan förmoda att tiden inte räckte till för den andra klassen, att göra sin sammanställning av resultatet.

Jag är imponerad av berättelserna i det texthäfte som framställdes. Berättelserna visar att eleverna har väldigt mycket egna erfarenheter av kränkningar, av det goda och det onda. Även om berättelserna fick vara valfritt fiktiva eller verklighetsbaserade, så visar materialet om ett stort engagemang i dessa frågor. Och det är hoppingivande.

Jag deltog inte i klassrummet under senare delen av projektet, utan då drev läraren ensam projektet vidare.

Min egen bedömning av min närvaro är att jag gjorde en hyfsat bra punkinsats i klasserna. Samarbetet med läraren var bra. Eleverna uppskattade att en vuxen, som inte är lärare, klev in på arenan och gav av sina livserfarenheter och sina känslor. Eleverna var nyfikna på mig, och jag på dem, och detta inspirerade eleverna i deras eget arbete.