Olaus Magnus betraktade örnen som en ädel fågel, ett föredöme. Den medfödda ädelheten skulle bestå i, att örnen tillät andra fåglar att äta av sitt byte. Inte nog med det. Om det nu var så att allt för många fåglar samlades till måltiden, så skulle ju inte maten räcka till.

Örnen ordnade dock en sådan situation på ett ädelt sätt. Den grep en av de andra fåglarna, och åt upp den. På så sätt blev det mer mat och färre måltidsgäster. Kan det vara så att Olaus här, såsom varande ärkebiskop i exil, uttryckte sin kritik i förtäckta ordalag, mot de som hade förvisat honom från Sverige?

Akryl på papper. Målad yta 53 x 33 cm. Pris inramad 3500 kr.