Knipan liksom storskraken häckar gärna i trädhålor, och det är inte omöjligt att detta har bidragit till en medeltida föreställning om att vissa slags änder och gäss växte fram på träd. Dessa vattenfåglar ansågs alltså inte kläckas fram ur ägg.

Det huvudsakliga ursprunget till denna föreställning torde framförallt vara ett kräftdjur, långhalsar (Lepas) som fäster på flytande träbitar som kan återfinnas längs havsstränderna. Detta djur har ett musselliknande skal, med lite fantasi påminnande om ett fågelhuvud. Sex par dunaktigt borstfyllda cirrer eller "mjuka fångstarmar" fullbordade illusionen av en från den hårda veden framväxande and eller gås.

Denna tro utvecklade sig från 1100-talet eller tidigare, till 1600-talet, kanske framsprungen från Orienten, via Sydeuropa till Brittiska öarna, och till Orkney- och Färöarna. Olaus Magnus visste att beskriva dessa trädväxande sjöfåglar (år 1539), som han menade blev till både gäss och änder i Skottland. Föreställningen blev allmänt betrodd i hela Europa, innan bubblan så småningom sprack.

Digitalt original. Denna bild kan erhållas som signerad kvalitativ fotoutskrift på konstpapper. Längsta höjd/bredd ca 50 cm. Kan komma att tryckas upp i fler än ett ex. Pris inramad 2500 kr.