Skogsrået ur ett feministiskt perspektiv

Maj 2019. Temat för året i Ängelsbergs skulpturpark är "Väsen". 20 konstnärer deltar. Mitt bidrag till utställningen är träskulpturen "Skogsrået". Jag har utifrån bland annat de sägner jag läst, betraktat rået framförallt ur ett kvinnoperspektiv, men också ur ett skogsvårdsperspektiv.

Skogsvårdsperspektivet

Materialet i skulpturen är bränd gran. I de skogar vi människor skapar tillåts granen dominera, därför att det är kortsiktigt lönsamt. Men eftersom granen är extremt lättantändlig, så skapar vi samtidigt gigantiska brandbomber av våra skogar. Lövträd, som hålls tillbaka, är inte alls lika brandkänsliga.

I Medelpad kallades det kvinnliga väsendet "Skogsrået" för "Skogsvården". Mitt skogsrå vill påminna om att blandskogar är bäst, om en skogsvård värd namnet ska råda. Hon vill påminna om Den Stora Skogsbranden 2014, då förutom skogen även en rad samhällen, bl a Ängelsberg, kunde ha blivit lågornas rov. Låt detta inte hända igen, är råets budskap: Vårda skogen rätt istället!

Över det brusande vattnet bakom rået tecknar forsärlorna nu och då sina graciösa flyktbågar, som för att hylla sin beskyddare. Svarthättorna sjunger från lövverken med sina klaraste toner.

Kvinnoperspektivet

Utan kvinnor kommer männen att dö ut. Det är ju därför rätt korkat även ur ett mansperspektiv, att behandla kvinnor dåligt. Historiskt sett har patriarkatet i vårt land, utan större analysförmåga, dock gjort precis just detta, behandlat kvinnor ojämlikt.

När jag inför detta skulpturuppdrag har tagit del av sägner om skogsrået, så har jag funnit att hon ur ett genusperspektiv ofta är orättvist förminskad av manliga berättare. Och orättvisor är det värsta jag vet. Så det fick bli min drivkraft under skulpturarbetet.

Jag utgick från följande enskilda sägen. Upptecknad 1925 efter fru Mathilda Rignér, Brunflo, Jämtland, född 1868 i Döviken, Revsunds sn. Källa: Svenska folksägner, Bengt af Klinberg:

”Farmor talade om, att det var en gång en kvinna där i Bodsjö, som var ute och leta kor. Det var kväll och blixtrande kornblixtar. Då kom en kvinna och sprang förbi henne, och hon bad att hon inte skulle tala om för någon att hon hade sett henne. Strax efter kom en karl och red och fråga, om hon hade sett någon kvinna, men hon svarade nej. Då red han vidare, men om en stund kom han tillbaka, och då hade han kvinnan bunden vid flätorna bakom hästen.

Och då han red förbi sa han till den här som leta korna, att om hon hade svarat uppriktigt så hade hon sluppit se det där.”.

Denna sägen ingår i en grupp av berättelser som ofta beskrivs som ”Odens jakt”. Handlingen är att ett manligt övernaturligt väsen, ibland kallat för Oden, jagar ett kvinnligt övernaturligt väsen, ofta beskrivet som skogsrået. Hon flyr för sitt liv, och då ofta beskriven med långa slängande bröst. Jägaren hinner dock upp henne, och hon skjuts ihjäl, eller som i detta fall, fångas och får löpa bunden efter hästen.

”Odens jakt” bygger sannolikt på en äldre sägen, den så kallade ”Kvinnojaktssägnen”, som är medeltida eller ännu äldre.

Ur ett kvinnoperspektiv är dessa berättelser beskrivningar av ett manligt övervåld. Sägnerna om skogsrået är framkomna ur en manlig berättartradition. Skogsrået värnar om skogen och dess djur och den biologiska mångfalden, och har på intet sätt gjort sig förtjänt av ett sådant övervåld som hon här utsätts för.

Mitt skogsrå har därför låtit tatuera MeeToo på sin hals. Hon uppmanar till kamp. Nya tider stundar!

Mitt skogsrå är nära 3 meter hög. När jag står bredvid henne ser jag ganska pluttig ut. Det är symboliskt. Hon, naturen, är den makt vi människor måste underordna oss för att kunna bygga uthålliga samhällen.