Bland eskimåerna vid Behrings sund har berättats en sägen om en flock tranor som fick syn på en underbart vacker flicka. De samlades runt henne, förälskade sig, och lyfte henne högt i höjden på sina utbredda vingar. De kretsade så tätt att hon inte kunde falla ner.

För att överrösta flickans rop på hjälp ropade tranorna högt. De bar henne med sig och flög bort och sedan dess är hon försvunnen. Men tranorna fortsätter att kretsa och ropa allt sedan den dagen, innan de ska flyga bort.

Akryl på papper. Målad yta: 53 x 33 cm. Privat ägo.