Asköviken 23 mars - vårtecken överallt!

Den nordvästliga förmiddagsvinden är vass, men i lä gassar solen hela dagen. Från fågeltornet syns vakar i vikens vita isbälte. Skaror av israndens fåglar har anlänt. Storskrakar dyker efter fisk. Kniporna har parbildningsspel, där flera svartvita hanar kurtiserar samma hona, medelst huvudkast och knarrande läten. En salskrake, en vit hane, håller sig för sig själv, då artfränder saknas.

En del skrattmåsar har anlänt till Tornviken, och några av dem visar parbildningsbeteenden. Skrattmåsar har mörka huvuden, ett hotfullt attribut som dessa kolonihäckare använder för att kunna hävda sina små revir gentemot grannarna. Men det blir ju då lite komplicerat när två skrattmåsar ska visa vårkänslor för varandra. Uppvaktningen får då ske där kontrahenterna vänder huvudena ifrån varandra - en kreativ lösning på problemet.

Flockar av grågäss och kanadagäss, samt enstaka sångsvanar och knölsvanar, vilar och provianterar. De rör sig mellan isens vakar, strandängens delvis frusna översvämningar och åkermarken. Bland grågässen finns ett 40-tal bläsgäss utspridda. Två havsörnar håller till i området, en adult och en subadult. När de gör överflygningar flyr gässen men inte svanarna, de senare känner sig trygga i kraft av sin storlek.

En fjällvråk kretsar på dagens värmedaller. Jag ser vråken på långt avstånd, men den går att arta på sin ryttling och den v-formade vingställningen vid glidet. Över strandängen kretsar även korpar, på spaning efter proviant.

Korpen får ungar tidigt, kläckningen sker i våra trakter ca en vecka in i april. Det är en anpassning till födotillgången. När korpungarna är som hungrigast i boet, då har andra fåglar ännu ägg eller nykläckta ungar i sina bon. Korpens tidiga ungproduktion garanteras därmed att få riklig tillgång till föda under den första, viktiga uppväxttiden. Grymt för en del, bra för andra. Naturen är inte rättvis.

Korpen har en lång mytologisk historia, relaterat till dess roll som asätare. Korpar kunde äta av döda människor, det gav dem rollen av närhet till gudomlighet och magi. Ett exempel på detta är myterna om korpstenen. Dessa finns från flera länder i Europa, med viss variation till innehållet.

En version från Sörmland menade att om man tar korpens röda ägg (verklighetens korpägg är blågröna) och kokar dem vita, och lägger tillbaka dem i boet, då hämtar korpen en röd sten, med vars hjälp alla lås kan öppnas (se teckning!). Andra versioner om korpstenen hävdade att den kunde göra sin ägare osynlig. Nackdelen med ägandet var dock att den på sikt ledde till ägarens förtidiga död.

I skogsbrynen lyser blåsipporna i blom bland de bruna fjolårslöven. På myrstackarnas solexponerade sydsidor kryllar dess köldstela invånare, för att tina stela lemmar. En spillkråka, myrätaren framför andra, ryar inne bland träden. En ringduva sjunger åt Lövsta till.

Jag vandrar över till Tidösidan. Över strandängen flygspelar några tofsvipor. Sävsparvar och lärkor är andra vårtecken. I skymningen lyfter ett par beckasiner, dock ännu inget spel från dem. När solen sänkt sig bakom träden, kurar jag skymning på Rudöklippan, En flock på tvåhundra starar sänker sig ner i vassen för nattvilan. Strax innan kikarljuset är borta, flyger en blå kärrhökshane på jakt över vassarna. En stund senare sänker även den sig ner i vasshavet, gissningsvis för vilan i natten.

Stjärnorna tänds vartefter som himlens eldfärger i väster bleknar alltmer. Till mitt sällskap flyger ett par fladdermöss i varv efter varv över klippan. Länge sitter jag tyst kvar i mörkret, och lyssnar till tranornas och gässens avklingande småprat, innan det blir dags att tassa hemåt...

Blyertsteckning, 30 x 42 cm