PELIKANEN – EN PÅSKENS FÅGEL

Pelikanen har en stark koppling till påskveckan, som en kristen symbol. Men redan i förkristen tid fanns sägner i omlopp gällande denna fågel. Flera sägner handlar om anläggandet av ett heligt byggnadsverk i det forna Arabien, långt före profeten Muhammeds tid, nämligen Kaba i Mecka. Den heliga inmurade Svarta stenen på denna byggnads utsida anses av troende muslimer ha sänts, från Gud till Abraham, för att fästas just där.

En äldre legend berättar att Kaba ursprungligen byggdes av änglar när världen skapades, och transporterades till sin plats på jorden. Vid syndafloden återfördes Kaba temporärt till himlen, senare återuppbyggdes den på jorden av Abraham och hans son Ismail.

Ytterligare en sägen berättar, att återuppbyggandet hade sina problem. Det behövdes vatten till bygget, som måste hämtas långväga ifrån. Men det fanns inte tillräckligt med bärare, och då klagade byggarna att de blev sysslolösa. Allah, som ville ha ett snabbt färdigställande, ingrep därvid. Han sände tusentals pelikaner att fylla sina enorma strupsäckar med vatten, och flyga med detta till bygget. Och då tog bygget fart igen.

Sedeslärande ofta medeltida folkböcker i naturvetenskapliga ämnen benämns med ett samlingsnamn ”Physiologus”. Deras ursprung härleds till något eller några sekel efter Kristus. I ”Skapelsens sedeslärande samtal” från 1483 berättas om hur pelikanens ungar dödas av ormar.

Varianter av legenden berättar vidare, att på den tredje dagen återuppväcks de, genom att föräldern sliter upp ett hack i sitt bröst, och matar dem med sitt hjärteblod. Detta leder till att föräldern dör men ungarna överlever. I kristen tro har detta tolkats som en symbolbild av Jesu offerdöd på korset, och som symbol för den självutplånande föräldrakärleken. Inom katolicismen står pelikanen som symbol för martyrskap och mänskligt lidande.

I en variant av legenderna är det pelikanmodern som återuppväcker sina ungar, vilket då skapar en symbol för den starka moderskärleken. I en annan variant är det istället modern som, genom sin kärleks starka glöd, har dödat de olydiga ungarna, men att fadern därefter dyker upp tre dagar senare och återupplivar dem.

I mer sentida tolkningar av legenden torde föreställningen blivit starkare kopplad till just pelikanen, eftersom den kan ha en rödaktig fläck på bröstet, vilket kunde tolkas som ett sår. En sammankoppling mellan pelikan och flamingo kan också ha förstärkt tron. Flamingon lever av små kräftdjur som lever av rödalger, vilka innehåller ett rött ämne liknande karotenoid-pigment. Färgämnet vandrar uppåt i näringskedjan, och flamingoer är alltså i varierande grad rödaktiga. Det kan även från deras näbbar rinna en rödaktig vätska liknande blod.

Man kan konstatera att olika trosuppfattningar såsom islam och kristendom har gemensamma uråldriga värdegrunder, vilket legender om pelikanen är ett exempel på. Dessa värdegrunder bottnar i ett universellt kärleksbudskap till sin nästa. Utifrån visheten i urgamla seder borde det därför vara självklart för oss människor att vi, oavsett trosåskådning, ska kunna leva i en öppen men ej kränkande dialog, och med respekt för varandras olikheter.

Blyertsteckning, 57 x 39 cm