Räv - Måne

Oljemålning 81 x 63 cm

VAD HJÄLPER DET ATT SKÄLLA PÅ MÅNSKÄRAN? Ordföranden i Riksdagens Justitieutskott Richard Jomshof vill förbjuda månskäran, då han ser den som en religiös symbol för Islam. Herr Jomshof , SD (Så Dum), blundar i sin Islamofobi för att månskäran är en fri visuell symbol, som i årtusenden tillhört både människor och djur att njuta av och hämta inspiration ifrån. Månen står gudarna nära, i oräkneliga kulturer. Här följer fragment från några religioner: KRISTET: Månen tillsammans med solen utgör ett korsfästelseattribut påvisande Kristi dubbla natur. Månen har även kopplats ihop med ärkeängeln Gabriel. Jungfru Maria, Guds moder, har ikoniskt avbildats som tronande på en månskära, vilket ytterst går tillbaka till en symbolbild för seger över fientliga makter. MUSLIMSKT: Nymånen är en gudomlig symbol och ett mått på åren och tiden. Det islamiska året styrs av månåret. Halvmånen står för dualismen som återförenas i helmånen. Livsträdet i gravbruk kröns ofta av en halvmåne. JUDISKT: Det judiska året är ett månår. De judiska helgerna följer den judiska månkalendern och årstidsväxlingarna i Israel. I en myt återfinns det dualistiska systemet sol – måne. Herren har skapat en domän för vardera solen och månen, det hinsidesvarande och det hitomvarande. Men månen är lite missnöjd över sin begränsade strålglans relaterat solen. Herren gillar inte den oginheten, men lovar att på den yttersta dagen ska solen och månen stråla lika kraftigt. BUDDISTISKT: Månen står för fred, själsfrid och skönhet. Fullmånen och nymånen symboliserar perioder av stark andlig makt. HINDUISKT: Nymånen är symbol för det nyfödda barnets snabba tillväxt och utveckling. Den utgör även behållaren för odödlighetens elixir, ur somaörten utvinns kultdrycken. EGYPTISKT: Nymånen är ett attribut för himmelsguden Isis. Thot är en mångud, representant för matematik, vetenskap och konst. Månen är skaparen av evigheten och det aldrig upphörande. Den Stora Modern Hathor, kärleksgudinnan, avbildas som en urko, med en sol mellan sina horn, hornen utgör en symbol för månskäran. GREKISKT: För grekerna var månen en gudinna. Som Artemis, alltings moder som även jagade under månens sken. Eller Selene som tillbads vid ny- och fullmåne och avbildades med nymånen som krona på huvudet. Sol och måne sågs i ett dualistiskt samspel. Solen kunde beskrivas som en bild av Gud, och människan som en bild av månen, vilken får sitt ljus av Gud. INDIANSKT: Månen står för Den gamla kvinnan som aldrig dör, eller Vattenjungfrun med ett vattenkrus. Fullmånen symboliserar Den Stora Andens ljus. ALLMÄNT: Alltsedan urminnes tider i människans och våra förfäders historia, har vi betraktat månen och förundrats över tid och evighet, över vad dess faser och vandringar över natthimlen betyder (Ljusets skepp på nattens hav, Nattens öga), och över hur vi människor och djur skall förhålla oss till all denna storhet och mystik. För cirka trettiotusen år sedan ristade Homo Sapiens Sapiens Cro-Magnon in månens faser på benbitar, i vad man får antaga vara rituella sammanhang (Aurignacienkulturen, Frankrike). I snart sagt alla äldre kulturer på jorden har månen därefter (och innan dess) haft sin självklara plats. Månen, och mänsklighetens tolkningar av den, utgör med andra ord ett oerhört rikt och fantastiskt kulturarv, som vi nutidsmänniskor självklart ska vara stolta över, forska på, vårda, utveckla och föra vidare till kommande släkten. RÄVEN: Min oljemålning. I februari har rävarna parningstid. De är aktiva nattdjur. Jag har i mörka skymningen, när månlampan tänds, sett rävhanen när han kommer i snabbt trav över strandängens snöklädda tuvor, i brunstigt följe av något honspår. Ibland stannande och givandes skall, tacksam mot månen kanske för att den belyser honspåret åt honom, eller bara som en signal till honan i närområdet, måhända, att han är på gång. Sådana naturscenerier är mäktiga, de biter sig fast i minnet, de tillför en förståelse för livet på jorden, så rikt, med så mycket livskvalitet och glädje. Tack räven, tack månen! Till herr Jomshof, SD (Så Dum), har jag bara en sak att säga: Rör för fan inte min måne! För Guds skull! Punkt. Gunnar Forsman